Förra söndagen var jag själv i simhallen med alla mina tre små grabbar. Min fru jobbade och vår äldsta son har simskola på söndagar. Min första tanke var att fy fan vad jobbigt med tre ungar i simhallen tjutandes och tjatande. Jag skiter i att åka, det blir för jobbigt. Men en vuxen person som man är och att man känner ansvar för att äldsta pojken självklart ska få gå på simskola så började jag packa en stor väska. Då jag är en man och inte har full koll på var alla saker i hemmet finns blev jag tvungen att ringa min fru och fråga vart badbyxorna fanns. Jag borde ju såklart veta var mina barns badbyxor finns, men sanningen är jag verkligen inte visste det. Packningen måste jag väl säga är den jobbigaste biten med att göra saker, barnen är upprymda till tusen och är som tre små virvelvindar runt benen, pappa blir irriterad över att ingen är still och lätt irriterad som jag är börjar jag svettas som en gris och tankarna är tillbaks. Det är nog ingen bra idé.

Färdig packade och efter lite mer bråk om vilka kläder som man måste ha på sig för att det är ju inte sommar än, så man kan inte bara ha t-shirt på sig. Man måste även ha en jacka när man går ut, så packas de tre små trollen in i bilen. Men innan de packas in är det golden leage tävling ner till bilen för att nudda den först och skrika högst att jag sitter fram. När det är uträtt att mellan grabben får sitta fram på vägen dit och äldsta killen får sitta fram på vägen hem, så kan jag spänna fast alla tre.

Framme vid simhallen så hinner jag knappt öppna dörrarna på bilen förrens alla tre har en ny Golden leage tävling till dörren på simhallen. Skulle jag inte haft barnlås på dörrarna skulle de nog hoppa ut i farten för att komma först.

Den jobbiga tanken som fanns i mitt huvud börjar sakta försvinna när det går jätte bra att byta om till badkläder, alla kan duscha tillsammans innan vi går ut i simhallen och med puffar på armarna blir det inget klagande.

I simhallen går allt som en dröm, hur kunde jag tänka på att det skulle bli så jävla jobbigt. Känner redan att det kommer bli en toppen dag med mina barn i simhallen. Äldsta sonen som tror han kan simma skriker bomben och hoppar i som han var en elitsimmare. Men med en blandning med hundsim och riktiga simtag så tar han sig till kanten. Jag sätter på honom en simdyna runt magen och berättar att han är tvungen att ha den hela tiden för pappa är själv här idag. Så med en 3, 5 och 7 åring i simhallen funkar riktigt bra. Vi går och sitter en stund i bubbelpoolen och jag känner mig jätte stolt som pappa och att vara där med alla mina tre små grabbar själv!

Efter simskolan är slut och vi badat ytterligare en stund så duschar vi och byter om. Då de två äldsta grabbarna duschar först och torkar sig själva, så går de till vårt skåp som jag innan satt ett hänglås på med kodlås. Jag vet att jag snurrade alla siffror väl, men efter någon minut när jag står och tvålar in min minsta grabb så kommer båda tillbaka och säger.

- Vi fick upp låset pappa, 1    9   7 var det!!!

Vad fan tänkte jag, är dem även mäster tjuvar också!.. eller var det ren flyt ;) När vi bytt om så fick de tre jätte duktiga grabbarna var sin klubba, eftersom jag kände att det var jag som var problemet inte barnen…

Sitter vid mitt skrivbord på jobbet med riktigt hög musik i lurarna och försöker tänka mig bort från detta ställe. Ibland känns det inte alls roligt att vara på jobbet, och då jag driver ett ganska nytt företag jämter detta heltidsjobb vill jag hellre vara där. Mina tankar är där mest hela tiden, så frågan är om jag gör ett bra jobb här. Då jag har massa måsten på mitt jobb så syns det om jag inte jobbar, så jag gör nog ett bra jobb. Jag är inte personen som skiter i saker, man vill ju inte stå där och inte gjort sitt jobb när man har möte flera gånnger om dagen och ska presentera vissa saker.

Tanken som ofta kommer i min lilla hjärna, och som jag nog delar med resten av världen är att tänk om man vann en jävla massa penger eller 25 000 kronor i månaden i 25 år. Fan va skönt det skull vara, kan tänka mig att ni som läser detta nu har ett litet smile på munnen tänker Mmmm...

 Inte vinna pengar bara för att sätta sig i soffan resten av livet, men kunna hålla på med vad man vill. Jag själv skulle ju vilja driva mitt egna företag utan att känna ångest och press på att få ihop pengar varje månad så vi verkligen klarar oss. Man är ju liksom inte själv längre, det finns människor som jag liksom har ansvar för. Då vill man ju inte komma hem den 25:e och säga att det blev visst ingen lön den här månaden.

Nu är klockan snart tolv och min lunch är snart slut, klockan 15.00 slutar jag idag, då drar jag vidare till mitt egna företag som jag hoppas hoppas hoppas kunna leva enbart på inom en snart framtid. Min dröm att driva eget skulle givetvis inte ens varit nära om jag inte haft världens bästa fru som ställer upp på mig! Det heter väl att bakom varje framgångsrik man står en stark kvinna, nu är ju jag inte framgångsrik. Men då måste ju min fru vara ännu starkare.

Nu är klockan tolv och jag ska börja arbeta igen, vet inte vad jag skrivet här över känner jag. Blir att gå in och läsa det själv när jag sparat det!