Sitter här runt klockan 00:36 och funderar hur allt började med pappa, mamma och tre små grabbar. Det var ju inte så många år sen. Helt plötsligt är man en stor familj på fem personer & en hund.

Det började väl med att min fru har läst i en tidning att det där med p-piller kan ta några år innan kroppen kan ställa om sig till att vilja ha barn. Och det står ju mycket i tidningar som man blint tror på är sant. Eftersom vi båda ville bli unga föräldrar och nu var 22 & 24 år, så javisst, självklart ska du väl lägga av med p-piller då. Men troligt nog blev det nog en fullträff samma natt. För ca nio månader efter kommer ju vår första son till världen.

Graviditeten var hur lugn som helst. Inga kräkor eller besatthet av konstiga matvanor som man hört talas om. Kändes knappt att vi skulle ha barn, efter typ fem månader när magen började liksom se onormal ut. Men jag själv var ju kaxig och självsäker hela vägen igenom graviditeten att jag skulle vara världens bästa pappa och varit beredd på detta hela livet. Men så skulle det ju inte riktigt bli. Det liksom förändrades då min fru säger till mig att värkarna nog har börjat. Hämta en klocka så vi kan se hur långt det är i mellan värkarna. Jag springer som en galning genom alla rum efter ett tidtagarur, penna och papper. Man måste vara riktigt säker på att man sett rätt och skriva också. Redan nu känner jag va fan har vi gett oss in på, men man kan ju liksom inte banga ur nu. Bara ta sig i kragen och vara en man. Vad nu idealet för en man ska vara vet jag inte riktigt, men det har man ju också läst i tidningar.

Jaha, nu var det dags att åka in, hjärtat pumpar på för fullt för att förbereda komma skall. Och vad som måste tilläggas är ju att jag själv som person var en kille som var rädd för allt nytt med tillhörande torgskräck. Väl framme vid akutmottagningen parkerar vi bilen på akutparkeringen och ställer oss i akuthissen mot en helt främmande värld. Den underbara känslan man ska ha genom alla dessa berättelser finns alla fall inte i min kropp vid detta tillfälle. Och genom min nervösa och livrädda blick på livet förbättrar jag väl inte min frus nerver heller.

De två första förlossningarna genomfördes med ryggmärgsbedövning och kändes som att sitta på toa och ta en vilskit från en pappas synvinkel., om man jämför med den tredje förlossningen som blev helt utan bedövning genom att en barnmorska på BB var arrogant och jävligt tjurig. Inte lyssnade på oss när vi förklarade att de två tidigare förlossningarna gått jätte fort. Och till och med den andra förlossningen föddes vår mellan kille nästan i toaletten, men räddades av en barnmorska som var raka motsatsen mot den i tredje förlossningen. Vi hade då tio mil till lasarettet och väl inne var min fru öppen 3 centimeter. Vi blev tvungen att göra ett extra ultraljud för att frekvensen på barnet var låg. Och när det var gjort hade det gått en & en halv timme och vi skulle få åka hem och vänta. Vi tyckte då att vi kunde kolla igen hur pass öppet det var nu eftersom vi hade ganska långt hem och med tanke på de tidigare förlossningarna. Men svaret från världens sämsta barnmorska var att.

         -Haha..så fort öppnas det inte…

Nähä tänkte vi och man måste ju ändå lita på människor som jobbar inom yrket och ska ha den bästa uppfattningen tycker man. Vi försökte få dem att vi kunde få ett rum att vänta en timme eller två för att se om det skull gå fort som vi trodde. Men det var fullt och vi fick åka hem. Väl hemma så låg min fru i smärtor och värkarna kom tätare och tätare som väntat. Efter ca två timmar blev det illfart in till BB. Förbannad som var ganska befogat låg jag i 180km/h in till BB, körde om grabbarna som jag då samåkte med på den tiden i deras lilla Nissan Micra som bara svajande till och försvann i backspegeln som om jag körde i 1800km/h. Mitt i allt går vattnet och tur hade vi då en bil med skinnklädsel.

Väl när vi åkt upp med akut hissen och dörrarna öppnades så står där en grupp med förstagångs födeskor med sina respektive och man ser i deras ögon chocken, smärtan och nervositeten flöda. Deras tankar var i stil med, så där har jag inte läst att det ska vara. Det ska ju lukta nya rosor, bada i jacuzzi, bli masserad. Nästan som på ett spa. Men de fick se en kvinna komma ut hur hissen med blöta byxor, böjd som en motståndare som just fått en magsoppare av självaste Mike Tyson. Och helt kallsvettig med panik i ögonen för att hon vet att ryggmärgsbedövningen antagligen är körd för att en viss barnmorska har sagt att

         -Haha.. så fort öppnas det inte…

Samtidigt måste man ju hedra alla dessa kvinnor som föder barn, och även en till två gånger igen efter all den smärta som varit de tidigare gångerna. Man själv blir kallsvettig av att man är hård i magen och försöker pressa ut en stor bajskorv. Nä, hatten av till alla kvinnor världen över som föder barn.Väl inne i BB salen bekräftas det att det är försent för bedövning. Det får endast bli lusgas för din fru, man ser i hennes ögon om barnmorskan som tog imot oss tidigare den dagen skulle varit där så hade det nog stått på löpsedeln på aftonbladet att mamma strypt barnmorska med navelträng på BB.