Var hemma från jobbet igår och tog hand om mellan grabben som nu blivit mycket bättre och är idag på dagis. När min fru kom hem så åkte jag och min äldsta son ner till stan för att handla nya fotbollskor, då hans fötter växer som gräs. När jag jämnför hans gamla skor med dem nya så undrar jag hur han fick plats med tårna. Måste haft dem dubbelvikta på nåt sätt. Jag passade på att köpa en ny kostym då jag och min fru ska på brölllop i slutet av månaden. Det roliga eller sorliga i det hela är att jag köpte mig en ny kostym för två och ett halft år sen då jag själv gifte mig, och kommer inte i byxorna längre. Känns inte bra, men jag jobbar ju på att komma tillbaks i match vikt som jag skrev i inlägget träna.

Efter att vi var klara på stan så stannade vi till på ett café och gottade oss lite, känns väldigt bra att ha lite kvalitéts tid med barnen, men det händer dock allt för sällan. Rätt kul nu när den äldsta sonen är sju år och det faktist går att ha en normal konversation med honom. Känns som det var igår jag stod där livrädd på BB med min första son i famnen och tårarna rullade på mina kinder av alla känslor man kan samla ihop i kroppen. Mest var det nog rädsla för att om jag vekligen skulle klara av att vara pappa, var jag mogen nog att fixa detta. Jag vet ju att vissa kvinnor har fått förlossnings deprision, och det var det nog jag hade i två veckor efter att vår son hade fötts. På BB fick min fru ta hand om både mig och vår son, jag kunde inte sluta gråta. Jag var verkligen livrädd för att jag hade hand om ett liv. Jag gick som en zombie hemma i två veckor innan jag kunde börja bli normal igen. Nog pratat om detta, kanske kan komma tillbaka lite till livet med BB då jag har lite nerskrivet som skulle vara väldigt roligt för er att läsa.

Väl färdiga på cafét så åkte vi och handlade mat på ICA, sen bar det hemåt och kvällsmaten var på gång när vi kom hem. Efter kvällsmaten gick jag ut och gick en timme med en god vän för att vekligen hålla i min träning och mål mot min match vikt.

/3barnsfar